Klubbens historia

En handfull skidentusiaster i Skåre frisksportklubb bildade - och lade grunden till Grava Skidklubb 25 juli 1946. I den första styrelsen ingick: Erik Andersson, Martin Andersson, Holger Svensson, Nils Naukler, Göran Sköldstrand och den förste ordföranden Gösta Fernkvist. Dessa mannar var också mycket duktiga tävlingsåkare som blev klubben trogna ända upp i pensionsåldern. Många är de som därefter har medverkat i styret av
Grava SK. Göran Sköldstrand övertog ordförandeskapet efter Fernkvist och blev under lång tid klubbens huvudsakliga administratör.

Grava SK gav under många år ut klubbtidskriften Plankhasaren där medlemmarna informerades om klubbens verksamhet; möten, beslut, tävlingar, resultat m.m. och om skidsporten i Värmland och landet som helhet.

Skidspår och skidstuga

Den första tiden hade klubben ett trevligt småkuperat elljusspår och en liten skidstuga i ”Skåreskogen” på Skåreberget. Men så blev Skåreberget aktuellt för bebyggelse och behovet av ett nytt elljusspår stod för dörren. Man riktade då blickarna mot Tuggelite och uppvaktade Grava kommun med önskemål att få disponera torpet Tuggelite för sin verksamhet.

I mars 1967 tillstyrkte Grava fritidsnämnd att skidklubben skulle få disponera Tuggelite kostnadsfritt i 10 år framåt.I april 1970 tecknades avtal mellan Grava SK och Grava kommun att skidstugan Tuggelite inkl. uthusbyggnad skulle kostnadsfritt överlåtas till Grava SK.

Grava kommun medgav också att ett grönområde i anslutning till Tuggelite, lämpligt för byggande av elljusspår m.m. fick användas som fritidsområde. Terrängen strax söder om Tuggelite skidstuga visade sig mycket lämplig för skidåkning och tanken på ett elljusspår övergick ganska snart i konkretion.

Frivilligt arbete, anläggning och underhåll

Det var många som offrade sin fritid på iordningställande av de nya skidspåren. Krävande arbeten som trädfällning, banpreparering, stolpuppsättning för elljus, brobyggande m.m. utfördes på frivillig grund

Kung Bore var som känt inte alltid generös med snö. De första rullskidorna började komma på marknaden (om än i början inte utvecklade för att åka på asfaltvägar). En rullskidbana av trä anlades därför på den slätaste slingan av elljusspåret för att träna på.

Ett stort arbete var det att hålla skidspåren i trim. Under 1970-talet startades en jourgrupp på ca 40 man, som skulle svara för att skidspåren hölls i så bra skick som möjligt. Personalstyrkan indelades i grupper om 4-5 personer, där varje grupp ansvarade för skidspåren en vecka i taget, systemet fungerade i stort sett mycket bra. Vid tillfällen då större insatser fordrades fick man inkalla förstärkning. Medlemsantalet uppgick 1974 till 484 (seniorer och juniorer).

Under en period på 70-talet hyrde klubben en stuga uppe i Rännberg, Östmarks socken, för att skidåkarna skulle få prova på att träna i hårdare terrängförhållanden

Ett mindre problem vid starten med skidspåren var att en del nyinflyttade, icke skidintresserade, hade svårt att förstå varför de inte skulle gå eller rasta sina hundar i nyuppkörda skidspår. Deras förklaring var att de betalade ju skatt, så dä så.

Lilla Vasaloppet var sett till antalet deltagare klubbens största skidtävling. Den arrangerades tillsammans med Kils SF med start i Skåre och mål i Kil. Grava SK ansvarade för skidspåren den första halvan och Kils SF den andra halvan av det 30 km långa spåret. Damer och juniorer, som startade vid Mariehov hade 17 km fram till Kil. Lilla Vasaloppet fick en lång tradition med alltid stora startfält. Uppgifter från 1982 säger att antalet deltagare i Lilla Vasaloppet då var närmare 1500. Från senare delen av1970-talet och början av 1980 arbetade ett 70-80-tal funktionärer från Grava SK på ett eller annat sätt med Lilla Vasaloppet. Dessutom hade Kils SF en funktionärsstab i verksamhet.

Tuggelite-loppet var en tävling på elljusspåret med deltagare från Värmlandseliten.

Ett flertal ungdomstävlingar planerade att hållas vid Tuggelite, fick pga. den ojämna snötillgången flytta till norra delen av länet, bl.a. till Bogen och Hovfjället.

Ungdomsverksamheten var en viktig del av klubbens aktivitet. Där gjorde många ledare och entusiastiska föräldrar ett uppoffrande arbete från början av 1970-talet och framåt. Det gjorde att många ungdomar började åka skidor i Grava Skidklubb. Ebbe Carlsson och Kenneth Jansson lade ner ett stort arbete för skidungdomarnas utveckling som resulterade fina resultat.

Genom åren anordnades ett stort antal serie- och allianstävlingar särskilt för ungdomar men även för äldre tävlande. Bland tävlande elitmotionärer och vanliga motionärer var aktiviteten stor under nämnda tid. Grava SK var väl representerad i start- och resultatlistorna i allianstävlingar och även andra tävlingar, för att inte tala om både Lilla och Stora Vasaloppet. Man hade både bredd och topp bland skidåkarna och var på god nivå bland vårt läns tävlingsåkare

Det fanns flera duktiga och bemärkta skidåkare från Grava SK på seniorsidan, både bland damer och herrar, med många segrar och fina placeringar i tävlingsspåren. Så kan bl.a. nämnas att Carina Sandberg segrade på både på 5 och 15 km. vid SM i Filipstad 1981.

Sommaren 2003 anlades en brand i klubbens garage där för verksamheten väsentliga maskiner förvarades. Denna händelse ställde klubben i en krissituation. Ekonomiska problem och ett betungande arbete med att återuppbygga och anskaffa förlorad byggnad och maskiner. Men Plankhasarfolket är av segt virke, för nu har man förvisat dessa problem till historien och i dag år 2009 är Grava SK fortfarande en mycket aktiv förening där man bl.a. övergett tidskriften Plankhasaren till förmån för en mycket informativ hemsida www.gravask.se

Man arbetar också aktivt med utökning och underhåll av skidspår och byggnader vid Tuggelite och har till kommunen framfört önskemål om ett elljusspår från skidstugan till Bryngfjordens slalombacke Klubben har ett bra samarbete med Bryngfjordens golfklubb. En stor del av spåren läggs på golbanan där det inte behöver vara så mycket snö för att få till spår.
Föreningen lägger ned ett mycket hedervärt arbete på barn och ungdom. Med hjälp av snökanoner bygger man spår och arrangerar tävlingar till de minsta.

Det ska börjas i tid

Det mildare klimatet på vår breddgrad har medfört snöfattiga vintrar och därmed minskat intresse för längdskidåkning, vilket återspeglas i minskat antal klubbmedlemmar. Likaså har det, som är ett problem också i många andra föreningar, blivit svårare att hitta aktiva medhjälpare, dvs. frivilligt arbetande medlemmar. Detta förhållande medför en ökad arbetsbelastning på den lilla grupp som håller igång verksamheten. Men tar man del av informationen på klubbens hemsida och den aktivitet som där redovisas så förstår man att Grava SK är i högsta grad levande, så det är bara att önska god fortsättning.

Skribent: Börje Carlsson, Eldsjäl i föreningen